Äldre personer är beroende av fungerande hissar

För unga, friska och pigga människor så är frågan om hissar en ren icke-fråga. Vad spelar det för roll om en hiss fungerar eller inte - det är bara att ta trapporna. Jobbigt förvisso, men definitivt inte hela världen. Kanske är det därför frågan blir så pass styvmoderligt behandlad också.

Många vet inte - eller tänker inte på - att andra människor är beroende av fungerande hissar för att klara av vardagen. En rullstolsbunden person, en äldre människa och - i vissa fall - en småbarnsförälder med barnvagn får tyvärr i många fall förlita sig på turen i Stockholm. Huruvida de hissar man måste använda för att ta sig ut ur huset, in på jobbet eller till- och från jobbet i fråga fungerar blir en fråga om slumpen.

Tänk dig själv att åka - mitt i vintern - med tunnelbanan, nå destinationen och väl där upptäcka att du inte kommer att ta dig uppför plattformen då samtliga hissar är satta ur bruk. Det är en känsla som måste upplevas för att fullt ut kunna förstå - ilska, irritation, uppgivenhet och skam; samtliga dessa känslor kommer över den drabbade personen. En person som är helt oskyldig.

För personer som arbetar inom vårdyrken så är det här ett återkommande problem som försvårar arbetslivet. Personliga assistenter, personal inom hemtjänst och personal på äldreboenden och gruppbostäder kan samtliga vittna om vilken stor roll hissar spelar och hur icke-fungerande sådana kan påverka en hel arbetsdag negativt.

Hur kan man skapa bättre förutsättningar? Det finns förmodligen en plan för hur man ska komma till rätta med den här problematiken. Det är inga nyheter, klagomål måste komma in varje dag - och med all rätt. Några förslag som spontant kommer upp är följande:

  • Ny upphandling: Det kanske krävs att man anlitar en ny partner för service och reparationer av hissar? Detta säger vi utan att veta någonting om hur lång tid det tar att reparera en trasig hiss. Men, som det är nu - då det kan ta flera dagar, ibland veckor - så verkar saken inte vara högprioriterad. Det kanske vore bättre att se över vilka alternativ som finns och göra en grundlig utredning kring hissar och skötsel av dessa i Stockholm.
  • Bättre information: Mycket att problemen skulle kunna avhjälpas utav tydligare information. Det kanske går att ha speciella kommunikationsmetoder för berörda parter. Företag inom hemtjänst, rullstolsburna och personal på gruppbostäder kanske kan få meddelande direkt från SL om vilka hissars om är satta ur bruk samt hur lång tid det kommer att ta innan de åter går att använda. Genom detta kan alternativa resvägar planeras i förväg och en del av uppgivenheten och stressen skulle försvinna.
  • Fler hissar: De flesta perronger i Stockholm är uppresta under en tid då behovet av hissar inte var lika stort. Det syns även på ytorna. Staden växer så att det knakar, det sker en massiv inflyttning och någonstans så måste man också börja bygga för detta. Sverige har länge negligerat de som är rullstolsburna och det är möjligen en följd av att vi inte deltog i världskrigen: i England och Frankrike så började man direkt att anpassa städerna efter alla de som drabbades av skador i samband med krig. Där var man tidigt förberedda och idag så har man heller inte samma stora problem som Stockholm. Läs mer om hissar här.
5 Jun 2018